Vi satte oss på bussen som gick 00.20 och väntade på en resa som skulle ta oss till Stockholm på 5 timmar och 45 minuter. Vi kunde inte sova, kanske sov en halvtimme sammanlagt. Vi spelade kort, höll på lite med telefonen osv. Försökte fördriva tiden helt enkelt. 

När klockan var 05.30 kom vi fram till Cityterminalen i Stockholm. Vi använde oss av Google Maps på Iphonen för att hitta till Bengan's, skivbutiken som skulle dela ut armbanden. Vi frågade oss fram och tillslut hittade vi dit.

Vi kom dit till Bengan's klockan 05.45 och det var redan ett hundratal i kön. Det kom fler och fler med tiden och vi hade väldigt tur att vi kom dit tiden vi kom dit.

Vi träffade massor av underbara 1D fans och de flesta i kön var huuur trevlig som helst.

När klockan var 11 så var det en tjej som jobbade inne på Bengan's som gick där inne så var det ett fan som började skrika och springa mot affären. Hela kön blev helt galen och alla började springa. Folk blev nedtrampade, knuffade osv. Folk trängde sig förbi alla och det blev bara helt jävla kaos.

Jag orkar inte skriva allting, det finns på nyheterna också.

Men vi som då stått i kö i 7 timmar och mer, folk som till och med övernattat där, fick inget armband och de folk som kom dit 10.00, en timme innan det börja, fick armband. Det var så sjukt jävla orättvist, alla grät, alla skrek osv. Det var helt sjukt.

När vi sedan stått i kö där utanför Bengans i cirka 2½ timme (gissar på det) och antog att vi inte skulle få några armband eftersom det var så sjukt många före oss i kön, var jag så jävla ledsen. Vi kom närmare och tillslut in på Bengans och där sa dom ''Ni får springa ner till Café Opera och kolla om det finns några armband kvar''. Vi sprang, allt vad vi hade, ner dit och där stod redan alla som hade fått sina armband + de innan oss i kön som inte fick något där uppe. Vi stod i kö igen i kanske 1½ timme och dom sade att armbanden var slut.

När vi hade stått i kö där nere när alla de andra var inne på eventet och fick träffa killarna osv, så stod vi ute och köade, ÄNNU MER. Vi var så sjukt jävla ledsna, jag grät hela tiden, det fanns inget stopp, och jag var inte ensam. Vi var liksom garanterad ett armband och allting, vi skulle ha fått ett, vi var en, EN jävla timme ifrån att få ett armband.

Men sedan när alla med armband hade träffat killarna så var det en kille som jobbade där som kom ut och sa, ''Ni ska få gå in och träffa killarna ni också''. Då började jag gråta ännu mer, jag blev så jävla glad, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag skulle få träffa killarna jag lyssnar på hela dagarna, kollar på hela dagarna och som jag älskar så otroligt mycket.

När vi kom in i själva Café Opera så stod vi i kö igen, vi fick gå in i ett rum, sedan ett till rum och i det tredje rummet satt dom. One Direction. Jag kan fortfarande inte förstå det, faktiskt.

När vi sedan fått träffat killarna så grät jag, jag var så himla glad, jag kan inte ens förklara det. Det är så sjukt.

Vi sprang till Cityterminalen igen och hoppade på bussen som gick till Arlanda. När vi kom dit träffade vi på Denise, Sofia och Hellen som vi hade stått i kö tillsammans med. Vi var ungefär närmare 40-50 stycken kanske där på Arlanda. Tillslut kom killarna.

Vi, alla fans, följde efter dom till deras gate eftersom att dom skulle åka till Italien. Där stannade dom ett litet tag så att vi fick ta kort på dom.

Direkt efter dessa foton togs, gick dom in i deras gate som skulle ta dom till Italien.

Jag ropade: HARRY!! Då vände han sig om och log världens finaste leende och vinkade. Likadant när jag ropade på Liam. Åh, dom är så himla underbara.

Men efter att dom gått in i gaten och vi inte kunde se dom mer, och när alla fans hade gått så gick tillslut vi också. Jag & Matilda sa hejdå till dom som vi träffat och så sedan gick vi och laddade telefonen lite. Efter det gick vi och frågade en som jobbade där om hur vi skulle göra med alla biljetter osv så det fick vi hjälp med sedan gick vi också in i våran gate. Vi åt på Max som fanns där. Vi hade då inte ätit på ungefär ett och ett halvt dygn så vi var så sjukt hungriga.

Efter vi hade ätit gick vi till våran gate och satt oss där. Där var Anna, Julia och deras två kompisar som också varit på eventet så vi satt och pratade med dom enda tills det var dags att gå på flyget.

Flygresan var den värsta jag någonsin varit med om. Matilda somnade direkt, så det var ju skönt för henne. Men jag kunde verkligen inte somna. Vi hade dessutom inte sovit sen på fredagen! Jag satt och läste One Direction tidningen hela vägen, det var i och försig bara typ en timme men ändå. När vi skulle landa så landade vi jättehårt och sedan typ tvärbromsade han. Det var den värsta landningen någonsin.. Jag fick SKITONT i öronen dessutom. Jag frös också.

När vi hade gått av planet gick vi direkt ut till bilen, mådde inte alls bra och var ju så sjuuukt trött.

Kom hem vid 1 halv 2 och då la jag mig direkt.

Så, det var hela våran resa till Stockholm och till One Direction. Det är absolut inte sista gången jag träffar dom, det lovar jag. Jag älskar dom! Det går faktiskt inte ens att beskriva..

Det här är en av de bästa grejerna som någonsin har hänt mig, jag kommer aldrig att glömma den dagen. Aldrig.