Det var allt om min familj, lite mer information om mig:

Som sagt heter jag Julia och jag bor i Sundsvall som ligger i mitten av Sverige. Jag är en sportgalen tjej som alltid har idrottat sedan jag kunde gå. Genom alla år har jag gått i nästan alla sporter som finns, men de sporter som jag brann mest för var innebandy, fotboll och hockey.

Min familj har alltid varit en hockeyfamilj, min storebror spelade hockey från åldern 6(cirka) till 17 ungefär. Min pappa var lagledare och jag & mamma var alltid med på alla cuper, matcher osv.

När jag var 6 år började även jag spela hockey, på riktigt, innan det åkte jag bara själv med familjen och så. Sedan började jag även i fotboll och när jag var 8 började jag även i innebandy. Med åren upptäckte jag att fotboll inte var min grej, så jag bestämde mig för att sluta och lite senare var jag även tvungen att sluta med hockey eftersom jag valde innebandy för tiden räckte inte till.

Jag började spela innebandy med Klockarbergets BK, en klubb som startade år 2003 av en av mina bästa kompisars pappa. Från början var vi blandade killar och tjejer, men efter 1-2 år så började det fler folk och vi kunde dela på oss.

När vi sedan blev äldre började vi spela seriespel, jag hade väldigt lätt för innebandy eftersom att jag spelat hockey och det är väldigt likt, så jag producerade mycket på matcherna. Med åren började allt fler kompisar, från skolan, fotbollen osv. Vi blev ett riktigt bra lag där alla kände varandra och vi hade otroligt kul på träningar och matcher. När vi spelade första året i 95-serien så vann vi, överlägset. Det gjorde att vi fick spela Norrlandsmästerskapen i Luleå. Vi åkte dit med väldigt låga förväntingar och var glada att vi ens tagit oss dit. Men fel hade vi, vi vann hela allting. Vi spelade sammanlagt 3 år i 95-serien, och vann alla, innan vi bestämde oss för att kliva upp i 93-94 serien. Vi var lite skraj eftersom dom skulle vara så mycket större än oss. Men så var det ju inte, utan vi vann även den. Vi har spelat Norrlandsmästerskapen 3 gånger, och vi har kommit etta, tvåa och femma.

Sedan var det dags att börja med division spel. Vi blev ett damlag, några slutade och några kom. Tillslut blev vi ett mixat, bra lag. Det gick bra, och vi hamnade på övre delen av tabellen iallafall. Men sedan inför förra säsongen blev det nya tränare, det verkade väldigt bra planerat och så. Jag hade funderat väldigt länge på hur jag skulle göra med innebandyn, och hört av många som frågat efter mig och så men jag ville stanna i laget eftersom jag hade mina kompisar där. Men sedan hände det lite saker, som jag inte kan berätta här, och jag fick det lätt att besluta hur jag ville göra. Så i våras så slutade jag i Klockarbergets BK och började i Sundsvalls IBF, som är stadens största innebandyklubb, som jag nu också skrivit ett två-årskontrakt med.

Som sagt heter jag Julia och jag bor i Sundsvall som ligger i mitten av Sverige. Jag är en sportgalen tjej som alltid har idrottat sedan jag kunde gå. Genom alla år har jag gått i nästan alla sporter som finns, men de sporter som jag brann mest för var innebandy, fotboll och hockey.

Min familj har alltid varit en hockeyfamilj, min storebror spelade hockey från åldern 6(cirka) till 17 ungefär. Min pappa var lagledare och jag & mamma var alltid med på alla cuper, matcher osv.

När jag var 6 år började även jag spela hockey, på riktigt, innan det åkte jag bara själv med familjen och så. Sedan började jag även i fotboll och när jag var 8 började jag även i innebandy. Med åren upptäckte jag att fotboll inte var min grej, så jag bestämde mig för att sluta och lite senare var jag även tvungen att sluta med hockey eftersom jag valde innebandy för tiden räckte inte till.

Jag började spela innebandy med Klockarbergets BK, en klubb som startade år 2003 av en av mina bästa kompisars pappa. Från början var vi blandade killar och tjejer, men efter 1-2 år så började det fler folk och vi kunde dela på oss.

När vi sedan blev äldre började vi spela seriespel, jag hade väldigt lätt för innebandy eftersom att jag spelat hockey och det är väldigt likt, så jag producerade mycket på matcherna. Med åren började allt fler kompisar, från skolan, fotbollen osv. Vi blev ett riktigt bra lag där alla kände varandra och vi hade otroligt kul på träningar och matcher.

När vi spelade första året i 95-serien så vann vi, överlägset. Det gjorde att vi fick spela Norrlandsmästerskapen i Luleå. Vi åkte dit med väldigt låga förväntningar och var glada att vi ens tagit oss dit. Men fel hade vi, vi vann hela allting. Vi spelade sammanlagt 3 år i 95-serien, och vann alla, innan vi bestämde oss för att kliva upp i 93-94 serien. Vi var lite skraj eftersom dom skulle vara så mycket större än oss. Men så var det ju inte, utan vi vann även den. Vi har spelat Norrlandsmästerskapen 3 gånger, och vi har kommit etta, tvåa och femma.

Sedan var det dags att börja med division spel. Vi blev ett damlag, några slutade och några kom. Tillslut blev vi ett mixat, bra lag. Det gick bra, och vi hamnade på övre delen av tabellen iallafall. Men sedan inför förra säsongen blev det nya tränare, det verkade väldigt bra planerat och så. Jag hade funderat väldigt länge på hur jag skulle göra med innebandyn, och hört av många som frågat efter mig och så men jag ville stanna i laget eftersom jag hade mina kompisar där. Men sedan hände det lite saker, som jag inte kan berätta här, och jag fick det lätt att besluta hur jag ville göra. Så i våras så slutade jag i Klockarbergets BK och började i Sundsvalls IBF, som är stadens största innebandyklubb, som jag nu också skrivit ett två-årskontrakt med.